Patrik

Åtgärder behövs verkligen

Andy Murray – halvskadad och sliten.

 

Rafael Nadal – trött och uddlös.

 

Suveräne världsettan Novak Djokovic – en värnlös skugga av den spelare som dominerade världstennisen och tour-säsongen så brutalt fram till och med US Open.

 

Att tre av de fyra dominanterna i toppen är utslagna ur ATP-slutspelet redan efter gruppspelet borde ge de styrande herrarna i ATP-organisationen en del att fundera på inför framtiden.

 

Alla vill dit...men få kan ju...

För att omskrivet travestera en känd Så mycket bättre-deltagare:

”Alla vill till London, men få vill ju/kan/orkar spela bra.” ”Så här i slutet av säsongen”, borde man kanske tillägga.

Inomhusälskaren Rafael Nadal (stort mått av ironi) är långt ifrån den form som gjorde honom till världsetta. Även om han runt hörnet har en DC-final att fokusera på skulle han nog helst redan nu vilja dra ned rullgardinen för säsongen och bygga upp sig inför det stora målet nästa år: att ta tillbaka positionen som världens tenniskung.

Mästarnas kamp

Masters-slutspelet (ATP World Tour Finals) slår snart upp sina portar i syrgasarenan i London.

Om ni inte har koll på gruppindelningen kan jag kort redogöra för den här:

Grupp A (singel): Novak Djokovic, Andy Murray, Tomas Berdych och David Ferrer.

Grupp B (singel): Rafael Nadal, Roger Federer, Jo-Wilfried Tsonga och Mardy Fish.

Grupp A (dubbel): Bob & Mike Bryan, Mahesh Bhupathi/Leander Paes, Robert Lindstedt/Horia Tecau, Jürgen Melzer/Philipp Petzschner.

Mina kandidater till SvTF-jobbet

Svenska Tennisförbundet letar efter en ny generalsekreterare sedan organisationen häromdagen låtit meddela att Henrik Källén slutar i samband med årsmötet i april 2012.

En ersättare på posten måste alltså ha ”skakats fram” senast till dess.

Detta då under förutsättning att förbundets styrelse finner tjänsten behövlig och inte organiserar om strukturen i topp och ledning.

Henrik Källéns "avhopp"

Jag vet inte riktigt om jag är överraskad över att Henrik Källén ska sluta som generalsekreterare i Svenska Tennisförbundet.

 

Det kom lite plötsligt, utan större förvarning och utan det sedvanliga tissel av skvallerkaraktär som inte sällan brukar föregå den här typen av besked.

 

För två–tre år sedan hade jag blivit mindre överraskad om Henrik Källén hade valt att gå eller fått sparken när kritiken mot honom var stenhård från många håll efter hans utrensning av personal inom förbundet.