Alla vill dit...men få kan ju...

För att omskrivet travestera en känd Så mycket bättre-deltagare:

”Alla vill till London, men få vill ju/kan/orkar spela bra.” ”Så här i slutet av säsongen”, borde man kanske tillägga.

Inomhusälskaren Rafael Nadal (stort mått av ironi) är långt ifrån den form som gjorde honom till världsetta. Även om han runt hörnet har en DC-final att fokusera på skulle han nog helst redan nu vilja dra ned rullgardinen för säsongen och bygga upp sig inför det stora målet nästa år: att ta tillbaka positionen som världens tenniskung.

Novak Djokovic brände sitt sista krut när han vann US Open-finalen mot Nadal och blir med skadekänningar i den slitna kroppen förmodligen inget riktigt hot mot storspelande Roger Federer i slutfasen av turneringen.

Hemmafavoriten Andy Murray (han är väl trots allt det) vann tre turneringar på raken under Asien-turnén och kändes då närmast oslagbar. Men även hans maskineri började hacka inför slutspelet och därför var det inte helt överraskande att han skulle kasta in handduken efter förlusten i första gruppspelsrundan.

Efter tre dagars spel förefaller det hur solklart som helst att Roger Federer kommer att försvara sin titel.

Hans seger mot ärkerivalen Nadal i går kväll var väntad. Dock hade åtminstone inte jag trott att det skulle bli med sådan förnedrande utklassning och att uppvisningen skulle glimra så magnifikt vacker.

Det enda som kan stoppa kung Roger är om Djokovic eller Nadal helt plötsligt skulle få förnyade krafter från...ovan, eller om han drabbas av ”Nadal-/Djokovic-frossa”. Det finns ju trots allt en del av den varan lagrad i den schweiziska kroppen/knoppen.

I kväll gör Robert Lindstedt och Horia Tecau sin andra match i slutspelet efter den inledande segern. Vinst mot The Bryans och de kan börja fundera så smått på att sätta champagnen på kylning.

Jaja, jag håller med, det är lite tidigt kanske.

I matcher i bäst av fem set, till exempel en Wimbledon-final, skulle jag gissa att Lindstedt/Tecau vinner endast två av tio möten med de samspelta Bryan-bröderna.

I matcher där vanliga tour-regler gäller har de klart större chans, bedömer jag.