Vi gör dem till gudar

John Isner hade som väntat många läckra erbjudanden som väntade på honom när han kom hem till USA igen efter sin historiska match i Storbritannien.

Häromkvällen fick han den stora äran att vara gäst hos David Letterman och läste där upp en lista på tio punkter med tankar som gick genom hans huvud under den infernaliska maratonmatchen mot Nicolas Mahut (70–68 i femte set).

Nicolas Mahut fick nöja sig med ett wild card till den lilla ATP-turneringen på gräs i Newport i nästa vecka. I det sammanhanget i varje fall.

En av tankarna som for genom Isners huvud i det femte setet: ”Varför kunde det inte ha varit Federer jag mött istället. Då hade det varit över inom 15 minuter.”

Mot slutet av matchen visste han knappt heller om han var Isner eller Mahut. Så groggy var han.

John Isner kommer att stå i fokus för lång tid framöver, efterfrågad och beundrad för sin insats på All England Club.

Kanske ändå inte riktigt på samma nivå som Federer, Nadal och flera andra av idrottens superstars, som ställts upp på den översta piedestalen och betraktas som gudar.

Under min promenad till Wimbledon-anläggningen i dag gick jag förbi en kyrka. På en skylt stod det:

”Our God is not Messi!”

Det fick mig att reflektera en del.